Vid grooming sker oftast den första kontakten på ett chatforum eller en sida för kontaktannonser. Groomaren kan svara på inlägg och annonser från andra eller själv skiva meddelanden och annonser till andra. Han eller hon tar kontakt för att successivt odla en relation som ska leda till en träff i sexuellt syfte.

Lockbeten
Groomare lämnar ofta felaktig information om sig själva för att dra till sig kontakter. En groomare kan till exempel utge sig för att vara en ung flicka med hästar som sin stora hobby. När första kontakten etablerats försöker groomaren att göra sig själv intressant genom att lägga ut lockbeten, till exempel att han eller hon har tillgång till att rida hästar gratis.

Groomare försöker ofta bygga upp ett förtroende och göra offret beroende på något sätt. Så småningom bjuder groomaren in till en träff. Vid mötet försöker han eller hon fullfölja sitt planerade övergrepp.”

Detta händer på väldigt många sajter där barn och unga befinner sig – väldigt många. Vi som vuxna behöver bli bättre på att inte bara fråga vad våra barn och unga gjort i skolan ytan även fråga vad de har gjort på nätet. Barn och unga är väldigt mycket på nätet och då måste vi försöka hänga med – även om det är svårt, för det är det.

Att börja prata om det faktum att det sker kan vara en ingång.  Att prata om hur man gör om man blir kontaktad och att det aldrig är barnets eller ungdomens fel. Det är lätt att den som blivit kontaktad känner skam och skuld och det försvårar att berätta.

Så ett öppet samtal om att vi vet att det existerar, lära sig mer själv och ställa raka frågor är en bra början.