Sweden LajvVerkstaden

Efter spänd väntan fick vi våren 2012 reda på att vår ansökan till allmänna arvsfonden gått igenom: Under tre år kommer LajvVerkstaden att följa två klasser (en på mellanstadiet och en på högstadiet) och göra ämnesspecifika lajvprojekt med dem, samtidigt som forskaren Lena Roos dokumenterar vårt arbete. Här på bloggen berättar vi om hur det går. Vill du veta mer om vad lajv är? Läs detta!

Del 1 av den här artikeln handlade om upplägget och rollarbetet inför vårt pågående mattelajv – här i del 2 blir det beskrivning av de fem lajven, plus lite reflektioner, så här mitt under pågående projekt. Varje lajv är mellan en timme och nittio minuter långt och spelades varje tisdag under fem veckor. De är en del av en fem och en halv timme lång heldag som i övrigt består av lajvförberedelser, samt att tillsammans analysera matematiken som förekommit i lajvet och prata om hur man kan använda den i andra situationer.

Skyddsrummet

Lajvet tilldrar sig i ett skyddsrum (och spelades i ett riktigt sådant). När det börjar har grupperingarna satt sig i olika delar, och tre äldre tjejer, spelledarrollerna Jenny (spelad av Teresa), Saga (spelad av Miriam) och Catrin (spelad av matteläraren Sara) kommer in. Det har gått ut larm på radion att man ska söka sig till skyddsrum eftersom staten inte längre kan garantera medborgarnas säkerhet, men ingen vet vad som händer.

Den centrala händelsen i lajvet är att Saga hittar matransoner som hon genast vill börja äta. Jenny vill att gruppen i stället ska tänka igenom hur långt maten kan räcka och ransonera. Grupperna hjälps åt att räkna på hur mycket mat som egentligen finns i skyddsrummet, gissa hur mycket som krävs för att överleva, och göra en ransoneringsplan.

Under lajvet kommer ett radiomeddelande, som ger informationen att det svenska polis- och försvarsväsendet har kollapsat, och att det är var människa för sig själv. Gruppen bestämmer sig för att hålla ihop och hjälpas åt för att överleva, men är inte överens om ifall andra ska vara välkomna in i gemenskapen. Jenny driver linjen att alla ska få vara med, Saga vill hellre att man ska vakta om det man har, samt att det ska finnas krav på att alla måste bidra om de ska få vara med.

Bron

Nu har det gått flera månader sedan det första lajvets händelser, och gruppen har börjat våga sig ut och reka. De behöver ta sig över en bro för att ta sig till Vallby friluftsmuseum där gruppen tror att det finns resurser, men den har rasat samman. En spanare från gruppen har lyckats mäta bron med ett rep, men har ingen information om hur långt repet är. Hon har också lyckats göra en skalenlig ritning av bron med hjälp av repet. Eftersom skyddsrummet ligger under en skola har man lyckats skaka fram en låda med linjaler, pennor, papper, lim osv – plus små träbitar för modellbyggen som har ungefär samma proportioner som de plankor gruppen har spanat in i en närliggande övergiven brädgård.

Saga föreslår att man ska dela upp sig och bygga olika modellförslag på hur man kan konstruera bron så bra som möjligt – så kan man bygga det smartaste i verkligheten sedan. Efter ett snabbt rådslag om bästa metod för att räkna ut vilken skala man bygger i sätter grupperna igång. Efter ett tag går radion igång: En grupp ungdomar i Gävle har slutit sig samman och hittat en radiosändare, och de vill ha kontakt med andra överlevare. Är detta en bra idé? Jenny tycker att det är fantastiskt, medan Saga är skeptisk – ska vi verkligen avslöja för nån att vi finns? Tänk om de bara vill ha våra grejer, eller skada oss? De andra är inte överens, några håller med Jenny, andra med Saga. Till slut konstaterar man att gruppen ändå inte kan sända radio, så att man inte måste besluta något direkt.

En stund senare kommer Jenny, som varit ute och spanat i korridorerna, tillbaka med en främling. Det är en förvirrad ung kvinna som inte verkar kunna prata och som knappt förstår vad ungdomarna säger till henne. Hon har slitna kläder och bär på kassar med konservburkar och plåster. Saga blir rasande, eftersom gruppen redan bestämt att ingen ska släppa in främlingar utan att okeja med gruppen. Jenny hävdar att det vore mord att lämna nån som inte kan ta hand om sig utanför skyddsrummet. En het diskussion utbryter, där Saga blir helt nerröstad av gruppen. Om hon själv blir sjuk och inte kan ta hand om sig, skulle hon vilja slängas ut då?

Potatissäcken

Lajvet utspelas i ett hus på Vallby friluftsmuseum. Maten i skyddsrummet är slut, vintern har kommit och det är dags att lägga upp en plan för överlevnad. Gruppen har letat igenom trädgårdsmästarens förråd och hittat några kilo potatis, bondbönor och påsar med fröer för palsternackor och morötter. De har också hittat instruktionsböcker om grönsaksodling. Frågorna hopar sig: Ska vi äta upp potatisen med en gång eller ska vi spara den och sätta till våren? Hur mycket mat kommer vi egentligen få ut av fröerna, och var ska vi odla dem? Är det ens värt att göra så långsiktiga planer? Det har kommit fler radiosändningar från Gävle och där verkar det vara konflikter på gång. Kanske måste vi vara beredda att fly när som helst – då är det väl dumt att sätta saker i jorden?

Man delar upp sig, gör research och räknar. Återigen kommer konflikten om vem som bidrar till gruppen till ytan: Det är 15 grader minus ute och även om man har eldstad i huset är det riktigt kallt även inne. Vissa grupper har tagit de bra platserna vid elden och någon har övergett sin grupp för att sitta och värma sig. Jenny får ett utbrott över att vi lovat att ta hand om varandra, men att folk inte håller det löftet – och hon får medhåll av många i gruppen. Stämningen är inte på topp.

Det blir bättre när man börjar inse att fröerna kommer att räcka för rejäla skördar till sommaren. Planer om att flytta ur skyddsrummet till våren ut till Barkarö eller Tidö lindö, ta över en övergiven bondgård och starta ett odlingskooperativ tillsammans börjar ta form. Men ska man ta emot andra som vill vara med? Hur ska vi skydda oss från inkräktare? (i det här lajvet hade vi även planterat en väska full med tusenlappar så att deltagarna kunde hitta den. Eftersom de inte hittade den själva, och hade fullt upp med odlingsplanerna, beslöt vi att helt enkelt låta den vara).

Medicinerna

Detta lajv, som handlar om att mäta upp korrekta doser medicin med hjälp av omärkta vikter och olika livsmedelspaket som ”referensvikter” – kommer att spelas i morgon. Vi får se exakt vad som händer på lajvet, men det vi vet är att det kommer att spelas två uppsättningar i halvklass, att vi kommer att hålla till i varsin kemisal och att vi kommer få information över radion om att kärnkraftverket Forsmark brutit samman – vilket kommer att tvinga oss att räkna på hur odlingar kan påverkas i Gävle såväl som Västerås, och på halveringstider.

Kartan

Även detta spel är ju ännu ganska odefinierat eftersom vi inte spelat det än, men så här långt har vi planerat: Spelet bygger till stor del på den bakgrund som spelats fram i de tidigare delarna. Det som har hänt sedan förra delen är att gruppen har splittrats. Jenny och Saga blev oense om hur de skulle göra med kontakten med Gävle och hade en stor konflikt. Halva gruppen har valt att följa med Jenny och halva har valt att följa med Saga.

När spelet börjar är det precis efter splittringen, det är någon timme innan soluppgång och vädret gör det mycket svårt att ta sig någonstans. Halvgrupperna måste nu göra en plan för hur de ska få tag på de resurser som gömts i staden före den andra gruppen.

Lajvet har tre delar: Del 1, då respektive grupp gör en plan för hur de så effektivt som möjligt ska hämta in resurserna. Del 2, då vi samlas utanför spel och går igenom deras båda planer steg för steg (á la stridsrunda i bordsrollspel) och ser vem som fick vilka resurser. Del 3, då de båda grupperna har en förhandling med varandra om byte av resurser. Saga och Jenny, som alltid drar igång en massa bråk, får inte vara med. Spelledarna är med i rummet, men utanför spel och utan att kunna styra lajvet.

Reflektioner hittills

• Det här är ett väldigt spännande projekt! Det är bara Miriam och jag som är ute i klass, men hela personalstyrkan tar i från tårna med speldesign, smarta lösningar, mustig rekvisita och pepp. Varje gång vi kommer tillbaka till kontoret efter ett spel blir vi utfrågade om hur det har gått.
• Efter katastrofen har visat sig vara ett tema som väcker mycket tankar och funderingar hos eleverna. I förbifarten ställer de frågor som: ”Men efter katastrofen, då spelar det ingen roll om man kommer från en rik familj längre, eller hur? Då blir det liksom helt från noll? Det är ju inte pengarna som gör att man överlever om det inte finns några vuxna?”
• Många av eleverna har lite svårt att komma förbi sin syn på lajv som actionfilm – ett antal bakgrundshistorier har innehållit hemliga förflutna som karatemästare eller lönmördare. Vi kör med regeln att ens roll inte får ha fysiska färdigheter som man själv inte kan backa upp, vilket har fungerat ganska bra. Problemet med de ”coola” förmågorna är flera – men framför allt leder de bort från spel och riktig interaktion, in i att passivt sitta och prata om sina roller.
• Problemlösningen är ganska svår för eleverna, men de blir gradvis bättre. De är vana att ”matte” betyder färdiga tal i en bok, och de är väldigt inriktade på att snabbt ta fram ett svar, snarare än att försöka kvalitetssäkra och resonera sig fram.
• Funktionerna fungerade fantastiskt bra i början, men droppade av lite i lajv 2. I lajv 3 började vi jobba mer aktivt med dem i förberedelserna, och har sett en förbättring. Själv tror jag att funktionerna skulle vara mycket intressanta även för erfarna lajvare – de är ett riktigt effektivt sätt att tvinga sig själv att ta en annan social roll än man är van vid.

/Teresa