Med tonåren bakom sig börjar vuxenlivet sakta ta form. Det är inte ovanligt att tiden kommer i kapp och för den som förlorat en anhörig under sin uppväxt kan detta vara en tid för reflektion. Hur har det som inträffade påverkat min uppväxt? Hur har det påverkat mig som person? Hur kommer det att påverka min framtid?

Kanske är det först nu som den verkliga insikten av förlustens innebörd blir tydlig. Förlusten sätts i relation till det egna liv som man sakta bygger upp. Sorgen över att inte få dela många av livets stora händelser kan vara stor. Förmågan att etablera relationer kan påverkas. Någon kan tycka det är svårt att släppa en människa nära medan andra kan tycka det är svårt att vara själv.  En händelse som framförallt kan väcka tankar är att få egna barn. Saknaden av en länk som kan berätta den egna historien, kan dela glädjen och vara ett stöd.

Att förlora en närstående under uppväxten kommer att påverka livet. Det kommer vara tungt under perioder, lättare under andra. Innan vi avslutar vår  miniserie om barns förståelse för döden vill vi skicka med lite hopp.

Vi som arbetar i Randiga Huset bär alla med oss minnet av en eller flera personer som vi förlorat. Några av oss var unga när det hände andra lite äldre. Vi saknar dem och livet blev inte som vi tänkt oss men livet är bra=)!

För mer kunskap och stöd är du välkommen att kontakta oss. Vi erbjuder kostnadsfritt stöd i form av mötesplatser, stödgrupper och enskilda samtal. Vi föreläser på skolor och arbetsplatser om barns och ungas sorg och bemötande samt fortbildar personal som i sitt arbete möter människor som har eller kommer att förlora en närstående i dödsfall. För kontaktuppgifter, besök vår hemsida på www.randigahuset.se.

Med omtanke
Randiga Huset

Har du frågor eller förslag på teman? Maila oss på [email protected]

Vi närmar oss tidiga tonår. En omtumlande tid oavsett livets förutsättningar. Förståelsen för det abstrakta i döden utvecklas och insikten om de långtgående konsekvenserna av en förlust blir tydligare. Många funderar mycket över livets orättvisa och ödet. Den kognitiva förmågan är nu tillräckligt utvecklad för att ungdomarna skall kunna reflektera över mer existentiella frågor kring livet och döden . Den ökade känslomässiga och intellektuella mognaden kan utlösa starka reaktioner men också undvikande då förståelsen för dödens innebörd gör den personlig och svår att hantera.

Ungdomar granskar kritiskt den information som ges kring omständigheter. De kan uppfatta brister i en icke sammanhängande berättelse. Det är därför ytterst viktigt att ge dem korrekt information om det som inträffat (Se www.reachforchange.org/randiga-huset/2013/05/21/att-prata-med-barn-och-unga-om-livets-svara/). Situationen blir känslig om det framkommer att den information de fått är inkorrekt och förtroendet mycket sårbart. De räddningsfantasier som beskrivs i förra veckans avsnitt är ett närvarande inslag även hos äldre barn.

Under denna period påbörjar barn sin frigörelseprocess. Detta står i konflikt med behovet att bli sedd. Som närstående gör du klokt i att visa närvaro men respektera den utveckling som sker och ”knacka först”. Ungdomar i denna ålder är ofta mycket känsliga för motgångar och tillrättavisningar.

Under tidiga tonår börjar jaget i gruppen bli allt viktigare. Ungdomar är i och med det mer sårbara för annorlundaskap. Livet tenderar att vara svart eller vitt och rymmer ofta starka känslor. Om förmågan att hantera detta brister finns risk för isolering. Det gäller naturligtvis inte bara för ungdomar i sorg men en förlust kan ytterligare förstärka och komplicera de utmaningar som hör ungdomsåren till. Att ha en upplevelse som andra inte kan relatera till kan försvåra etablerandet av jaget i gruppen.

Nästa vecka handlar ´Döden finns´ om ungdomar i de övre tonåren.

Har du frågor eller förslag på teman? Maila oss på [email protected]

Vi ses om en vecka!

Med omtanke
Randiga Huset

Idag tänkte vi skriva om hur förståelsen för döden ser ut för barn i låg-/tidig mellanstadieålder. Eftersom utvecklingstakten är väldigt individuell är denna beskrivning generell men mönstren finns väl dokumenterade och ger oss en bild av den utveckling som barn följer.

Under de första skolåren utvecklar barnen gradvis en förståelse för dödens innebörd och för sambandet mellan orsak och verkan. De förstår att döden är oåterkallelig ”slut = slut = för alltid” och att våra kroppsfunktioner upphör.  Förståelsen är dock fortfarande främst fysiologisk, dvs barnet förstår de konkreta omständigheterna kring vad döden innebär men kan fortfarande inte sätta in dess inverkan på livet i ett långsiktigt perspektiv. Döden blir ett konkret begrepp och är något som kan drabba alla vilket kan leda till en känsla av maktlöshet och ångest. Detta är något som vi kan se även hos barn som drabbas indirekt (t.ex. vänner, klasskamrater) “Om hans mamma kan dö kan min det också?!…”

Barn i denna ålder har behov av konkreta uttryck och stöd. Många barn har ett stort behov av detaljerad information. De försöker förstå. Precis som förra veckan hänvisar vi till avsnittet om vad som är viktigt att tänka på när du pratar med barn. www.reachforchange.org/randiga-huset/2013/05/21/att-prata-med-barn-och-unga-om-livets-svara/

I denna ålder kan tankar kring orättvisa vara centrala liksom tankar kring skuld och magi (dvs. att barnet skulle kunna ha påverkat situationen genom tanke och/eller handling). Från ca 8 års ålder kan barn ha sk. räddningsfantasier. Dessa kan delas upp i två huvudkategorier. Den ena delen utgör tankar kring hur barnet genom tanke och/eller handling hade kunnat påverka den inträffade situationen, ”om jag bara”, ”om jag inte” och förändra utgången. Dessa tankar kan följas av känslor som skam och skuld. Den andra delen handlar om den egna förmågan att hantera situationen där en form av räddningsfantasi kan bestå av att uttrycka döden som utväg. I dessa fall kan barnet säga att det vill dö, vill vara tillsammans med den som är död eller varianter på samma tema. Detta är en signal som bör tas på allvar. Oftast är den endast ett uttryck för att situationen är barnet övermäktig och ett kraftfullt uttryck för att barnet behöver hjälp att hantera situationen. Lyssna till barnet och fråga hur det tänker. För ett barn är det ofta lättare att svara på frågan hur de tänker än hur de känner. Det brukar därför vara bättre att ställa frågor kring hur de tänker. Känslorna brukar komma av sig själv när barnet känner sig trygg i samtalet. Förklara för barnet att du vill försöka förstå. Kontakta gärna Randiga Huset så hjälper vi er att hitta det stöd som barnet och familjen behöver.

Från förskoleålder ökar barnens förmåga till empati och medkänsla. Skillnader börjar uppstå mellan pojkar och flickor (detta är en generell bild och avvikelser från denna är inget ”fel”). Pojkar kan börja undertrycka sina känslor. I denna ålder kan barn utveckla en oberördhet som ett skydd och kan behöva mycket lång tid på sig för att ta in och förstå vad som skett. Hela deras existens är i gungning.

Barnen kan ha svårt att “placera” den döde och rädslan att tappa kontakten kan vara stor. Ofta tror de att den döde lever någon annanstans, exempelvis i himlen. Detta beror lite på hur ni talat kring livet efter döden i familjen. På Randiga Huset brukar vi försöka hjälpa barnen att hitta ett sätt att bära den döde i sitt hjärta.

Din viktigaste uppgift som närstående är att visa barnet omvårdnad och trygghet. Det viktigaste är inte vad du säger till barnet. Ställ frågor så att du som vuxen kan förstå hur barnet tänker. Det minskar risken för att de går omkring med skuldkänslor eller felaktiga fantasier.

Vanliga reaktioner:
- Mörkerrädsla
- Ont i magen
- Huvudvärk
- Sömnsvårigheter

Nästa vecka fortsätter vår vandring uppåt i åldrarna. Glöm inte att maila dina frågor och förslag på teman till [email protected].

Med omtanke
Randiga Huset