Hej alla läsare!

Stort tack för att ni följer vår blogg och bidrar i arbetet att göra livet bättre för barn. Sen i januari 2013 har ni kunnat följa vårt arbete på denna sida. Nu har det blivit dags för vår blogg att flytta hem till vår egen hemsida. Du hittar den på www.randigahuset.se.

Det är vår förhoppning att du skall vilja följa oss och att vi på olika sätt skall kunna bidra till att underlätta för dig i din vardag. Har du förslag på ämnen eller funderingar som du skulle önska att vi tar upp i vår blogg är du varmt välkommen att maila oss på [email protected]

Med omtanke
Randiga Huset

Gränsen mellan det privata och omvärlden blir ibland otydlig. I vårt arbete möter vi en hel del funderingar kring detta. I vardagen och i den digitala världen.

Hur mycket man skall dela med sig av sin historia och till vem. Skiljer sig svaren åt om det är damen i kassan som frågar hur jag mår eller min bästa vän? Kan det vara viktigt att ställa sig frågan vad man delar i den digitala världen?

I teorin känns svaret säkert självklart men i praktiken är det inte alltid lika lätt.

När man har förlorat en närstående befinner man sig ofta i en känsla av utsatthet. Man kan känna sig hudlös och naken. Behovet av att få berätta om det som hänt är ofta stort. Det är en del av den bearbetning som bidrar till att göra det inträffande verkligt. Kanske är det ett sätt att försöka förklara varför saker och ting inte fungerar som de skall och/eller en önskan att få förståelse för sin situation. Med det utgångsläget är det inte alltid lätt att avgöra hur mycket man vill/kan/bör berätta och vem som faktiskt värdesätter att få ta del av det man går igenom. Det gäller både vuxna och barn.

Med tiden lär man sig ofta uppfatta nyanserna hos den som frågar och man hittar tillbaks sina egna konturer men på vägen dit kan det vara bra att i lugn och ro fundera över vad man vill berätta och för vem. På Randiga Huset brukar vi använda av oss en övning som vi tänkte dela med oss av här. En ”piltavla” som hjälper oss att sortera bland våra tankar och känslor.

Om du tänker dig en piltavla som är indelad i olika fält. Föreställ dig att den är en slags karta över de människor du möter i ditt liv. Allra innerst finns dem som står dig nära. Dem som du vill dela dina tankar och känslor med, även de svåraste. Du vet att deras frågor är av omtanke. Du vet att de finns där för dig och att de lyssnar och försöker förstå. I nästa fält återfinns kanske vänner som står dig nära. Därefter följer kanske ett fält med bekanta, lärare eller kollegor. Ju längre ut från kärnan du kommer desto minde stark är personernas koppling till dig och ditt. I det yttersta fältet återfinns kanske damen i kassan eller busschauffören. Tänk på att varje piltavla är unik och bara du vet vilka människor som hör hemma i vilket fält.

När du har placerat de människor som utgör din vardag i sitt respektive fält kan du börja fundera på vad du vill berätta för personerna i de olika fälten. Vad svarar du till exempel på frågan om hur du mår? För dem som står dig närmast delar du kanske med dig av det mesta medan du kanske nöjer dig med ett ”Fint, visst har det varit en härlig sommar?” till dem som befinner sig längst ut.

Vår erfarenhet är att denna övning kan göra det lite lättare att finna sig i olika situationer och känna att man värnar om sin integritet samtidigt som man får det stöd man behöver.

Med omtanke
Randiga Huset

Förra veckan skrev vi ett inlägg om integritet och tipsade om en övning som kan hjälpa till att sortera lite i vad man delar och med vem.

Idag tänkte vi fortsätta på temat med en övning som handlar om vad vi visar för andra och vad vi håller inom oss.

Vissa känslor är kanske lätta att visa, till exempel om man är glad eller har gjort något bra. Kanske till och med om man känner sig lite nervös. Andra känslor kan vara svårare. Kanske känner man skam eller skuld. Kanske är man arg eller ledsen och vill inte att tårarna skall synas. Eller så kanske man är glad fast det känns som om man inte borde få vara det. Kanske känner man att det finns en förväntan från omgivningen som styr vilka sidor av sig själv som man visar. Kanske gör det att man försöker vara cool när man egentligen är rädd.

I den här övningen hjälper vi dig att sortera lite i alla upplevelser.

DET HÄR BEHÖVER DU:
En skokartong per deltagare
Starkt lim (det går åt en hel del)
Material som du kan klistra fast på och i kartongen. Material som kan uttrycka olika känslor, glada och ledsna, ”fina” och ”fula”. Det kan vara tyger, tidningar, paljetter, stenar, fjädrar, piprensare, korkar, kapsyler, plast djur (gärna både snälla och glada och äckliga monster). Saker som är fina, fula, mjuka, hårda, äckliga, gulliga, glada, arga, snälla, dumma… Bjud gärna in barnen att hjälpa till att komma på saker som de vill skall finnas på bordet och glöm inte papper och pennor.

Innan ni börjar är det viktigt att veta att detta är en övning som var och en gör för sin skull. Du behöver inte visa eller berätta om din kartong för någon. I slutet av övningen kommer du att ges möjligheten att välja om du vill göra det eller inte. Var noga med att berätta det för barnen för att ge dem utrymme att inte hålla tillbaka. Kom även ihåg att det kan vara en jobbig övning så ha inte för höga förväntningar på att “allt” skall komma ut. Var glad för de känslor som sorteras idag (även om det bara är en eller två) och låt lådorna komma fram med jämna mellanrum så kan ni fylla på dem allteftersom.

SÅ HÄR GÖR DU:
På locket/utsidan dekorerar du kartongen så att den visar det som du visar för dem runt omkring dig. Ansiktet utåt.

På insidan dekorerar du kartongen så den beskriver hur du känner dig på insidan.

Kom ihåg att det inte finns några rätt och fel!
Det är bara du som vet hur du känner dig och vad du visar. Kanske ser in- och utsida nästan likadana ut, kanske är det jättestor skillnad. Kanske känns det såhär i dag och på ett annat sätt i morgon.  Om du vill kan du ta fram din kartong då och då och se om det förändras över tid. Det viktiga är inte hur din kartong ser ut utan att du får hjälp att sortera dina tankar och känslor.

När din kartong är färdig kan du själv välja om du vill visa den för någon. Kanske vill du berätta om någon av de saker som du har valt på in- eller utsidan. Om inte är det okej. I och med att du har gjort kartongen har du berättat för dig själv. Kanske räcker det just idag. Spar kartongen så kanske du vill berätta för någon annan en annan dag.
Det kan kännas jobbigt att berätta om det svåra. Men om man kan hitta modet att våga berätta lite om hur man mår för någon  brukar det göra att man mår lite bättre. Ganska ofta upptäcker man att i de andra lådorna ligger liknande känslor som andra gömmer. Det kan göra att man känner sig lite mindre ensam.

Med omtanke
Randiga Huset

Julen står för dörren.  En högtid där familjen ofta står i fokus. För en familj i sorg kan denna tid på året kännas extra tung. För många av de familjer vi träffar är det kanske sista den julen tillsammans eller den första utan en saknad familjemedlem. För några har det har hunnit gå några år med det känns kanske inte lättare för det. Julen är ofta starkt förknippad med minnen och traditioner. Det kan göra saknaden extra påtaglig.

Många av dem vi möter beskriver tiden innan jul som svår. Förväntningarna är många och det budskap som slungas ut via alla kanaler är glädje och julefrid. För en familj i sorg finns kanske varken ork eller vilja att dras med i julstöket.

Ofta uppstår dessutom en obalans i tillgång och efterfrågan. När behovet av stöd och förståelse är stort springer världen utanför sicksack för att hinna med alla måsten. Ibland upplevs denna tid av nedräkning svårare än själva dopparedan.

Tankarna i familjen kring hur denna högtid skall hanteras kan vara många. Hantera låter kanske kliniskt. Men för vissa är det precis det som julen kommer att handla om. Att hantera den. Så att den är över. Så att det är ett helt år kvar till nästa…

Någon vill kanske helt hoppa över julfirandet medan en annan vill bevara alla de traditioner man delat tillsammans. För någon räcker det att tänka på den som är saknad medan någon annan har behov av en tydlig minnesmarkering. Någon vill tillbringa all tid på sjukhuset medan en annan helst vill slippa.

Det finns inga lätta svar men det är viktigt att lämna utrymme för var och en att få uttrycka sina tankar och känslor inför de stundande helgerna.

Kom ihåg, det finns inga rätt och fel, det finns bara olika!

Mer om hur sorgen kan se olika ut kan du läsa här: http://blog.reachforchange.org/randiga-huset/2013/05/28/att-sorja-i-otakt-om-nar-behov-krockar/

Här är några tips på vad du/ni kan göra i er familj:
- Tänd ett ljus för den som finns i dina tankar
- Besök en plats som betyder mycket för dig/er
- Skriv ner dina tankar eller rita en bild på ett kort till den som finns i dina tankar. Om han eller hon är död kan du ta med kortet till graven.
- Om ni inte orkar laga mat. Gå till familjens favoritrestaurang eller beställ take-away.
- Häng en dekoration i granen som betyder något speciellt för dig och den som är sjuk eller död.
- Tipsa dem som står dig nära om att läsa detta inlägg om du tror att något av tipsen nedan skulle hjälpa dig/er.

Här är några tips till dig som står vid sidan om:
- Kanske kan du laga några extra portioner eller baka en stor sats när du ändå håller på. Bjud in barnen att hjälpa till att baka så får de en paus i sorgen och lite julstök.
- Bjud in den som är ensam att fira med dig och din familj. Kom ihåg att även om svaret är nej så betyder inbjudan mycket.
- Erbjud dig att vara barnvakt en stund för att hjälpa den/de föräldrar som vill handla julklappar till sitt/sina barn
- Dela med dig av dina egna tillkortakommanden och minska pressen på en perfekt jul (det är ett råd som kanske fler borde ta till sig … ). Vi kan avslöja att det inte är sju sorters kakor och ett perfekt städat hem som är hemligheten bakom en fin jul…

Oavsett var, hur eller med vem du tillbringar den närmaste tiden, försök att vara snäll mot dig själv. Försök bortse från alla måsten och konventioner och hitta korta stunder av glädje och ro. För man får vara glad och man får njuta, när man kan. Det är i de korta stunderna vi hittar orken att hantera det svåra.

Med omtanke
Randiga Huset

Nu är det bara en vecka kvar. Kanske stressar du runt och försöker hinna med. Kanske sitter du med en lång lista och ingen ork. Du som följer oss läste kanske vårt förra inlägg med tankar kring helgerna och lite tips.

I veckans blogginlägg vill vi ge ett julklappstips. Du kan göra det inför julen och ge bort till dig själv eller till någon du tycker om. Eller så ger ni er själva materialet i julklapp och gör det tillsammans.

Det här behöver du:

- Pärlor i olika färger
- Elastisk tråd

Så här gör du:

Välj ut pärlor som du tycker om och trä dem en tråd. Låt varje pärla symbolisera ett för dig viktigt minne. Ett minne som du vill bevara. Kanske vill du dela det med andra, kanske vill du bära det i ditt hjärta. Trä dina minnen till ett armband eller halsband att bära själv eller ge bort.

Vill du så kan du skriva ner dina minnen och förvara i en ask. Dela gärna med dig av dina minnen till dem du har omkring dig. Att få fler minnen att lagra i sitt hjärta är kanske den finaste julgåva man kan få när man lever med saknaden efter en älskad.

Med omtanke
Randiga Huset

Att leva med en allvarlig sjukdom i familjen är en stor påfrestning oavsett ålder. Den emotionella påfrestning det innebär kan bara den som själv upplevt det förstå. Att hitta ett sätta att leva i denna situation är en utmaning och lösningen ser naturligtvis olika ut från fall till fall. Här är några förslag på saker som kanske kan underlätta.

1) Inventera ditt nätverk.
Det kommer sannorlikt att behövas. Både för emotionell och praktisk avlastning.

TIPS till FÖRÄLDRAR!
Genom att göra vad du kan för att vardagen skall fungera så väl som möjligt skapar du trygghet och utrymme för ditt barn att leva så normalt som möjligt. Genom att ha emotionellt stöd av vänner och andra vuxna signalerar du till barnet att du har stöd i dina funderingar och avlastar på så sätt barnet i sin oro.

TIPS till SKOLAN!
Hjälp familjen/eleven att se hur deras nätverk ser ut, både i skolan och runt familjen. Se över vilken kunskap ni har på er skola att stötta elever som har en allvarlig sjukdomsbild i hemmet. Materialet “Du är en viktig vuxen” är en handlingsplan för personal i förskola och skola (finns att beställa på www.randigahuset.se). Här hittar du viktiga tips och råd som underlättar både för elever och personal. Hör gärna av er till oss om ni vill veta mer om de föreläsningar och utbildningar vi kan erbjuda.

TIPS till MEDMÄNNISKOR!
Tänk på att inte lägga över ansvaret att ta initiativ på familjen. ”Ring om det är något” sägs ofta i stor välmening men sanningen är den att den som kämpar i sin vardag oftast inte orkar höra av sig och inte sällan får vi höra att de inte vill vara till besvär. Så medmänniska, ta initiativ (men glöm inte att vara lyhörd och låta det vara familjens behov som styr)!

2) Tala öppet om det som sker (glöm inte att ta hänsyn till barnets ålder, läs mer på vår blogg om vad som är viktigt att tänka på).
Som vi varit inne på tidigare är det viktigt att inkludera barnen.
Så här skriver Cancerfonden på sin hemsida:
• Ett barn som får vara delaktigt tränas i att visa känslor, lyssna på andra och att handskas med förändringar i tillvaron.
• När barn känner sig delaktiga och kan lita på informationen de får om den vuxnes sjukdom blir de trygga.
• Genom att säga sanningen visar du att du litar på barnet och att det klarar situationen. Det stärker barnets självkänsla.
• Den sjuka behöver inte spela ett spel och låtsas må bättre än hon gör. Han eller hon kan i stället få känna sin familjs stöd.
• Barn kan också trösta vuxna. Plötsligt och spontant kommer några ord som vänder upp och ned på perspektiven och får oss att skratta eller åtminstone bli mindre allvarstyngda för en stund. Du pappa, det finns bra saker med cancer också, sade en femårig pojke till sin far som hade en form av lymfkörtelcancer, man får ju väldigt mycket blommor och godis. Skrattet och leendet är starka krafter!

Genom att dela glädje och sorg med varandra stärker man samhörigheten i en familj. Hur har ni gjort i er familj? Vad har fungerat bra och mindre bra? Dela gärna mer er av era erfarenheter.

Glöm inte bort barns fantastiska förmåga att klara av även mycket svåra livssituationer. Med rätt stöd har de goda förutsättningar att klara sig bra.

Med omtanke
Randiga Huset

PS. Du vet väl att Randiga Huset erbjuder stöd till familjer som drabbats av en allvarlig sjukdom?

De senaste två veckorna har bloggen handlat om när och hur man kan berätta för barn om ett svårt sjukdomsbesked. Förhoppningsvis har du som måste, hittat det mod du behöver för att berätta om sjukdomen. Kanske funderar du över vilka reaktioner du nu har att vänta.

”Det verkar nästan som han inte har förstått…”
Till viss del beror reaktionen på barnets ålder. Ofta reagerar barn inte som förväntat. Många vuxna tar emot svåra besked med bestörtning. Barnet kanske till en början verkar näst intill oberört. Det är en av många naturliga reaktioner. Det tar tid att ta in ett svårt besked och barnens psyke skyddar dem genom att släppa in informationen i den takt de klarar av att hantera den. Att en viktig person blir allvarligt sjuk är en sorg oavsett hur det går. Från och med beskedet blir världen en mer utsatt plats och man tvingas leva med vetskapen om människans sårbarnhet.

Randiga Huset har fått sitt namn för att man i psykologiska termer brukar beskriva barns och ungas sorg som randig. De växlar fort mellan olika sinnesstämningar och deras ränder präglas av hög närvaro. Ena stunden kan barnet vara helt otröstligt för att i nästa stund leka och skratta till synes oberörd. Detta kan skapa förvirring hos vuxna som ofta upplever sorgens närvaro mer konstant. Barns och ungas sorg följer inte vuxen logik. Tyvärr leder det ibland till att vuxna tror att barnen mår bättre än de i realiteten gör. För att hjälpa barnen leva med vetskapen om att en viktig person är sjuk behöver vuxna förstå hur barnens värld ser ut.

Att sorgen är randig är naturens sätt att skydda barnen. Med begränsade förutsättningar att hantera en så stor påfrestning är det kroppens och själens sätt att hjälpa barnen att hantera sin förlust av trygghet. Randigheten är ett tecken på att allt fungerar som det skall. Det är viktigt att vuxna förstår det så de inte tror att barnen har glömt eller att de inte förstår och lämnar dem ensamma i sin sorg.

”Det verkar inte som hon vill prata om det.”
Vi är alla olika och våra behov ser olika ut. Det gäller även barn. Vissa visar mycket känslor och vill gärna prata, andra vill hellre göra något för att få en stunds vila. Vi måste respektera att behoven ser olika ut och att vi inte alltid kan förstå varför de ser ut som de gör.

Hur en svår sjukdom eller ett dödsfall påverkar en familj är en fråga som har många svar. Det vi kan se att många av de familjer vi möter har gemensamt är svårigheten att prata om det. Många barn vill inte oroa sin/sina föräldrar med sina tankar och håller dem för sig själv. Är du som förälder, eller annan viktig person, osäker på hur barnet mår och vilka behov som behöver tillgodoses, våga fråga barnet.

Ofta är det bättre att fråga hur barnet tänker än att fråga det hur det känner.

Det är en mindre laddad och mer konkret fråga som ofta brukar öppna upp för att under samtalets gång gå över i ett samtal även om känslor.

Många barn har frågor. Du behöver inte känna att du måste ha svar på alla. Det är okej att säga att man inte vet eller att man måste ta reda på svaret. Andra frågar inte så mycket. Kanske har de just nu de svar som de behöver för att kunna leva i situationen, kanske kommer frågorna längre fram. När det gäller frågor är det bra att komma ihåg att barn ställer de frågor de vill och behöver få besvarade. Det bästa vi i barnens omgivning kan göra är vara lyhörda för när funderingarna kommer och att svara på frågan, varken mer eller mindre. Vill barnet veta mer kommer det att fråga igen.

I denna blogg har vi skrivit mycket om barn i sorg ur en rad olika perspektiv. Mycket av det vi skriver handlar om att relatera till döden. Att vi här hänvisar till dessa texter i detta sammanhang betyder inte att vi sätter ett ”lika med tecken” mellan allvarlig sjukdom och död. Många av dem som följer vår blogg har förlorat en för dem viktig person, därför relaterar vi ofta till döden. Men kunskapen vi delar med oss utav går att applicera även då det gäller att relatera till en allvarlig sjukdom eller annan kris som kan drabba en familj. Det vi försöker uppnå med vår blogg en ökad förståelse för barnens upplevelser och behov i svåra situationer.

Behöver du/ni råd eller stöd i den situation ni befinner er. Kontakta oss gärna så berättar vi mer om det stöd vi kan erbjuda.

Nästa vecka tittar vi närmare på man kan stötta barnet i vardagen.

Med omtanke
Randiga Huset